Badia a Coltibuono, den goda skördens kloster, är en av de mest välrenommerade odlarna av Chianti Classico och dessutom möjligen ett av de äldsta vingodsen i Toscana. Det grundades på 1100-talet av munkar tillhörande Vallombrosa-orden i närheten av Gaioli i Chianti. Under Napoleons herravälde blev Badia a Coltibuono sekulariserat och sedan förvaltat av en fransk general. 1846 övertogs Badia a Coltibuono av Michele Giuntini, en florentisk bankir och förfader till den nuvarande ägarfamiljen Stucci-Prinetti. Det var dock först hans barnbarn Piero Stucci-Prinetti och hans fru Lorenza di Medici som upptäckte den vinodlings- och lantbruksmässiga potentialen hos godset, såväl som den ekonomiska betydelsen både för sig själv som för hela Toscana. Vilken vinodlare besitter så värdefulla vinrankor, som har växt ostört i tusen år och haft all den tiden för att anpassa sig till de förutsättningar som råder just där?
På grund av munkarnas skriftliga anteckningar vet man att aldrig några främmande vinstockar har planterats där.
Med dessa vinstockar var det lätt att bedriva ekologisk odling, eftersom svampsjukdomar och skadedjur endast uppträder mycket sporadiskt.
Som första kvinnliga president för Chianti Classico-konsortiet (Chianti Storico) satte Emanuela Stucci-Prinetti och hennes bröder Guido och Paolo, som gemensamt leder Badia a Coltibuono, standarden för ett föredömligt sätt att skapa varaktighet, kvalitet och tradition. För dem som måste övertygas, rekommenderar vi att besöka Badia a Coltibuono. Där kan man boka en matlagningskurs, eller bara delta i en vinprovning eller äta i restaurangen - eller att beställa Badia a Coltibuonos viner från oss:
Det är ingen konst att framställa bra viner om man är vinmakare på ett Grand Cru Classé-slott i Medoc, och får över 50 Euro, ja kanske till och med över 500 Euro per flaska, beroende på klassificering.
Väsentligt svårare är det för se "små" slotten utanför de nobla appellationerna, som sällan får betalt mer än 10 Euro för sina produkter. Här måste vinodlaren kalkylera noga hur många vinstockar han planterar, hur mycket maskin- eller manuellt arbete som krävs och hur skördeuttaget måste hållas för att det hela skall gå runt.
När vädret, som 2007, inte samarbetade med vinodlarna så blir resultatet inte särskilt bra sett ur vare sig kvalitets- eller finansiell synvinkel.
Ett mycket positivt undantag är dock Chateau Seigneurs de Pommyers.
En italienare i Bordeaux är ju kanske inte lika självklart som en amerikanare i Paris som dansar i regnet, hälsar Gene Kelly.
När det är dåligt väder i Bordeaux är det ingen som har lust att dansa. Men eftersom dans är ett uttryck för livsglädje, måste det ändå ha dansats lite i vingårdarna hos Chateau Seigneurs de Pommyers år 2007, för trots att det är en medelmåttig årgång så har man här skördattoppkvalitet.
Charm, lättsamhet och finess som bärs fram av fin fruktrikedom.
Ja, det är glömt, att innan Bordeaux fanns i Italien (hälsningar till Sassicaia), så fanns Italien i Bordeaux.
Sedan 1961 så odlar familjen Piva, som härstammar från Italien, vin på det här slottet. Nu har plötsligtGuide Hachette uppmärksammat dem och givit dem utmärkelser.
Med all rätt!
Doft av plommonkompott och lite Romtopf, fina tanniner i eftersmaken lämnar inget övrigt att önska.
Choklad, Mocca, Tobak, allt finns där, som borde vara gott för minst 95 Parkerpoäng. Förhoppningsvis upptäcker Parker dock inte det här slottet, så att vinerna fortsätter att vara överkomliga i pris. Vad månde bliva av detta i den sensationella årgången 2009?
Detta är en förening som grundats av Nicolas Joly (Clos de la Coulé de Serrant, och som består av vinodlare i olika länder. Den ursprungliga tanken var att ta Appellationen (ursprunget) i större beaktande. Man utgår ifrån det faktum att "det moderna vinodlandet med kemikalier, konstgödsel, enzymer och syntetiskt framställda jäststammar eliminerar, inte bara vinrankans metabolism och fotosyntes, utan också den karaktär vinet får av den jord rankan växer i.
Den som vill bli medlem får, under bevittnande av en notarius publicus, skriva under att man tänker följa föreningens stadgar och att man kan bli kontrollerad av en annan medlem när som helst.
Det är därför inte fråga om "ekologiskt" eller "icke-ekologiskt" utan istället sätt att arbeta för att låta Appellationen (ursprunget) komma till uttryck.
Man har infört ett 3-stegs system med 1, 2 eller 3 stjärnor för att kvalificera vinodlarna, och för att göra det möjligt för dem att övergå från en minimistandard till ett mer anspråksfullt sätt att arbeta, om de har möjlighet till det:
1 stjärna
Inga herbicider, ingen konstgödsel, inga kemisk-syntetiska produkter, inga systemiska kemikalier, ingen aromjäst.
2 stjärnor
den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt att återställa och reglera smaken på vin, som förfalskats genom olämpliga vinodlingsmetoder. En återgång till ett naturligt arbetssätt gör denna teknik överflödig och låter de ursprungliga smakerna träda fram. Här får man inte skörda maskinellt eller använda konstgjord jäst, heller inga enzymer, mustkoncentration, kryoextraktion eller behandling för att kyla ned druvorna till fryspunkten.
3 stjärnor
förbjudet att tillsätta eller avlägsna syra i vinet, ingen askorbinsyra, ingen potassium sorbat, ingen chaptalisering, ej heller med koncentrerad must.
Att framställa vin, och i ännu större utsträckning ekologiskt vin, av genmanipulerade vinstockar/druvor, är i nuläget varken tillåtet, önskvärt eller förmodligen på längre sikt tänkbart.
Kanske blir det dock möjligt i framtiden att kunna sluta använda kemiska fungicider i konventionell vinodling. Det finns misstankar om att dessa fungicider eventuellt är cancerframkallande. Även kopparsulfat, som används i ekologisk odling mot svampsjukdomar, skadar ju jorden och därmed grundvattnet.
Nu har den kinesiska forskaren Yuejin Wang vid Forskaruniversitetet i Yanling (källa: New Scientist) upptäckt, att druvorna från en kinesisk vildväxande vinstock innehåller 6 gånger så mycket resveratrol som odlade druvor. Förutom att resveratrol på senare år kommit i rampljuset för att kunna motverka både cancer och hjärt-kärlsjukdomar, har det en skyddsverkan i växten mot de fruktade svamp- och mögelsjukdomarna mjöldagg och falsk mjöldagg (Oidium och Peronospora). Hos de vanliga odlade druvsorterna räcker inte halterna till för att skydda mot svampangrepp.
Genom att isolera den här genen hos den vilda druvsorten Vitus pseudoreticulata, som står för det höga innehållet av resveratrol, och överföra den till "normala" vinstockar (Vitis vinifera), skulle det alltså vara möjligt att i framtiden plantera genmanipulerade vinstockar både inom konventionell och ekologisk odling med (som det verkar) endast fördelar: mindre kemikalier i vinodlingarna, mindre påverkan på omvärlden. Detta på grund av, framförallt hos rödviner, högre halter av resveratrol, med alla sina positiva egenskaper.
Det skall dock poängteras att de långsiktiga följderna inom jordbruket vad avser genmanipulering inte är utforskade.
Begreppet "biologisk" eller "ekologisk" vinodling kan med få ord förklaras som ett arbetssätt, där ingen konstgödsel, kemisk-syntetiska eller systemiska besprutningsmedel (herbicider, fungicider, insekticider) får användas. Därav kan man dra slutsatsen, att dessa ämnen, varav vissa misstänks vara cancerframkallande, inte förekommer i ekologiska viner på samma sätt och inte då heller kommer i grundvattnet. Det skulle ju dock vara naivt att tro, att alla ekoviner på marknaden skulle vara av bättre kvalitet bara av dessa anledningar. Det kan man bara nå med ytterligare kvalitetsorienterade steg både i vingården och i vinkällaren.
Biodynamisk vinodling
De regler som gäller för ekologisk vinodling var gäller användandet av kemikalier gäller även för bio-dynamisk odling. Ur antroposofisk synvinkel är ett jordbruk, och därmed även en vinodling, en individuell enhet med ett eget kretslopp och en så stor artrikedom som möjligt av djur, fåglar, insekter och växter. Därför bör man plantera många olika växter, häckar och träd. Bearbetningen och fruktbarheten i jorden sköts av mestadels kor men även får och hästar. Sedan använder man den naturliga gödseln från djuren, tillsammans med annnan kompost, i vingården. I undantagsfall får man använda köpt naturgödsel från andra ekologiska lantbruk.
Medan omställningsfasen från konventionell vinodling (med kemikalier) till ekologisk odling är 2,5 - 3 år, så gäller 6 - 7 år för biodynamisk odling. Först då har kemikalierna försvunnit ur jorden och den fått vitalitet och tillräckligt med mikroorganismer. Grunden för den här långa omställningsfasen ligger hos antroposofen Rudolf Steiners teser (grundaren av biodynamisk odling) att svampsjukdomar (som förorsakar de största skadorna i vinodlingarna) beror på en störning i balansen mellan jordmån och omgivning.
För att återställa den här balansen använder man 8 biodynamiska preparat, som mest framställs av jordbruken själva. De är numrerade från 500 - 507 och består av följande beståndsdelar:
500 Humuspreparat - kogödsel fylls i ett kohorn och grävs ner i jorden under vintern, blandas med vatten på våren och rörs noggrant (det här tillvägagångssättet, känt från homeopatin, kallas att dynamisera) och används i homeopatiskt små mängder i vingården för markförbättring.
501 Kiselpreparat - finmald bergkristall som fylls i ett kohorn och grävs ner under sommaren. Sedan dynamiseras det med vatten under nästa vegetationsfas för att förbättra fotosyntesen.
Preparaten 502 - 507 baserar sig på rölleka, kamomill, brännässlor, ekbarkspreparat, maskros, valeriana.
Bland annat vill man höja aktiviteten hos mikroorganismerna i komposten.
I biodynamisk vinodling bör de som arbetar i vingården och i källaren ha känsla för de kosmiska rytmerna och planeternas läge på stjärnhimlen. Här tar man hänsyn till Maria Thuns Så- och skördekalender.
Gemensamt för både ekologisk och biodynamisk odling är att man får använda koppar och svavelpreparat i små mängder för att bekämpa svampangrepp.
Enligt vår erfarenhet tar många vinodlare vägen från konventionell odling till ekologisk och sedan bio-dynamisk. Det är dock inte många som ägnar sig så intensivt åt Rudolf Steiners lära och den biodynamiska vinodlingen som Nicolas Joly. När så berömda namn som Madame Bize-Leroy på Domaine Leroy, Romanee-Conti, Domaine Leflaive, Chateau Beaucastel, Domaine Marcoux, Peter Sissek, Perez Palacios, Bertrand Sourdais bekänner sig till den biodynamiska odlingen och offentligt framför att det arbetssättet höjer kvaliteten på deras viner, kan man knappast beskylla dem för att det enbart är på idelologiska grunder.
För den som vill fördjupa sig i biodynamisk vinodling, rekommenderas Nicolas Jolys böcker "Beseelter Wein", „"Wine From Sky To Earth", „"Biodynamic Wine Demystified", „"What is Biodynamic wine ?", „Der Wein, die Rebe und die biologisch-dynamische Wirtschaftsweise".
Mjöldagg (Oidium) och falsk mjöldagg (Peronospora) är de svampsjukdomar som är farligast för vinrankan.
Vid ett mjöldaggsangrepp bildas ett vitt-grått mögel på druvor och blad. Som en följd av detta spricker druvorna upp, och vid fuktigt väder börjar de ruttna. Tillverkar man vin på sådana druvor så smakar vinet mögel.
Falsk mjöldagg (Peronospora) uppstår vid fuktig väderlek, och visar sig först som gulaktiga fläckar på bladens ovansida, och senare som ett vitt svampskikt på bladens undersida. Efter några dagar blir bladen gulbruna och faller av. Druvornas utveckling och mognad stannar av, de skrumpnar och torkar in. Vid ett stort angrepp kan hela skörden gå fördärvad.
I konventionell vinodling används kemiska och kemisk-systemiska bekämpningsmedel mot svampangrepp (fungicider). Systemiska bekämpningsmedel verkar inifrån växten. Ekologiska vinodlare får använda koppar-preparat mot peronospora och svavelpreparat mot oidium. Både konventionella och ekologiska vinodlare känner väl till de möjliga åtgärderna och dess följder vad gäller skördebortfall och inverkan på vinets kvalitet.
Vad som dock är mindre bekant, är att druvor som behandlats med kemiska fungicider får mycket tjocka skal och utvecklar ett fast och hårt fruktkött. När man sedan pressar dem får man tillsätta enzymer för att fruktköttet ska bli mjukt och "pressbart".
"Efter ett års lagring i vår källare överträffar denna ekologiska Chianti alla våra förväntningar och har verkligen varit värd att vänta på! Den uppvisar nu alla karaktärsdrag för ett väldigt bra vin från Toscana, till och med bättre än tidigare årgångar, som utmärkts med
1:a pris i VINUM (schweiziskt/tyskt vinmagasin) i en provning som jämförde 180 toscanska viner: bästa chianti och mest prisvärd.
2:a pris i DER FEINSCHMECKER (tysk mattidning) där man testade 69 olika Chianti.
Det som skrevs om årgång 2005 i dessa tidskrifter, bekräftades av en provningspanel under VINITALY (Italiens största vinmässa), som gav årgång 2007 en "GRAN MENZIONE"
Doften karaktäriseras av mogna bär, körsbär, vanilj, ek, kryddor och örter, med inslag av mineral; koncentrerad och fräsch visar den upp Sangioveses själ. Vad gäller smaken har den också mycket att visa upp; karaktären av mogna körsbär och dem kraftfulla strukturen gör vinet lämpligt även till en stek, eller smakrika såser. Serveras nu vid 15-17 grader, eller lagra till 2012.
Inlägg
